Mongoliet - utflykter
Dag 1 Tåget rullar in på Ulaan Bataar station.
Träffar vår guide Batu och chauffören. Vi skall till en camp där vi skall bo. Vi åker genom UB, rätt stor stad. Vidare ut på landsbygden. Upp bland kullar och dalar. Stora slätter och höga toppar. Ser flera Ger (tält) och flockar med hästar, kor, getter och får. Avviker från den asfalterade vägen kör upp mellan topparna. Och hamnar på Gobi Moon, ligger i "Yumtin Shand" of "Sergelen" Sum, Central aimag..
Här skall vi bo, rummen är de tjugotal Ger rsom står unt huvudbyggnaden. Vår guide talar bra engelska o har informerat väldigt mycket om Mongoliet. Han väcker upp personalen, som öppnar vår ger samt tänder i kaminen. Man eldar med avföring från hästar o kor. Ger-en är en positiv överraskning. Den är stor, ren, fin har två sängar, litet bord o två stolar.
Vi intar lunch i byggnaden, består av sallad, ris, potatis och en slags biff och te. Gott. Värmen i vår Ger är fantastisk. Går ut och ser på omgivningarna. Det är svindlande vackert. Man är nästan i himlen. Så nära känns det. Helt otroligt. I Mongoliet finns det drygt 2 milj människor och 6 milj hästar.
Åker till ett fd buddist tempel. Fram till 1937 var det ett tempel, då tog ryssarna ihjäl över 100 000 munkar i Mongoliet och förstörde tempel. Här står resterna av ett. Man kan se grundmurar över en stor yta på en underbar sluttning i en dalgång. En byggnad finns kvar, liksom några böneplatser i berget. Vi vandrar runt om i området, här växer blåklockor, "brännässla" (jag vet) och andra blommor. Den hisnande vackra utsikten går ej att beskriva.
Efter detta åker vi till en nomadfamilj och hälsar på i deras Ger. Vi blev synnerligen överraskad över att finna det så rent, så fint. Det var stort med tre sovplatser, matbord och pallar, byrå, och hyllor runtomkring. Men innan vi kunde gå in fick de hålla undan sin hund, en riktig vakthund, argsint. Den äldre mannen och kvinnan bjöd på youghurt från sto som fölat. Vilket var riktigt gott. Sedan fick vi "sprit" gjord på komjölk, fast den såg ut som vatten. Jan får en kopp, sedan jag en, jag drack inte upp allt. Jan tog över, sen fick chauffören en och Jan en till. En ny gäst måste få tre annars betyder det otur.
Vi tackar för oss och åker vidare. Tillbaka "hem". Här väntar två hästar på oss. Vi sitter upp. En ung flicka håller våra hästar i band och så går vi. Jan vill rida själv och det får han. Men min häst är lat och går knappt framåt. Efter en halvtimmes ridning möter hennes pappa och en kille på en häst oss. Det är hennes häst och nu rider hon på den med mig i släptåg. Medan Jan travar o galopperar. Vi rider långt, kommer dit där mongolerna har speciella Djengis Khan ridningar med vimplar mm.
Rider tillbaka genom får- och get flockar. Möter en hästflock. Hela tiden rör vi oss över dessa underbara slätter. Ett land utan några som helst störande ljud inga bilar eller något annat. Till sist gick min häst i trav o liten stund i galopp.
Tillbaka tar vi en dusch. Rena fina toaletter och duschar. Efter det äter vi en traditionell mongolisk rätt. Inbakat kött i nåt jag inte vet vad det är. Vi får sallad och dricker te till. Sitter och pratar med vår guide. Går sedan till vår ger. Som nu är kall, men snart kommer de och tänder i brasan. Det är tur för ny fryser vi. Det blir varmt. Så varmt att Jan som älskar bastuvärme öppnar o vädrar ut. Står utanför och kollar stjärnorna som är tusentals, några stjärnfall.
Vi somnar till sist i den härliga värmen. Jag vaknar av att det är någon vid dörren! De försöker öppna den. Jag väcker Jan, bakom mig ligger vår ficklampa. Jag hittar inte knappen att tända den med. De utanför är ihärdiga o vill in. Men till sist går de. Jan går upp, då har de bundit fast dörren utanför. Som man gör när ingen är i en Ger. Förmodligen var det någon som druckit jakesprit och gått till fel ger. Jag hör röster sedan som ger mig den känslan. Men det tog tid somna om igen.
Dag 2 Packar ihop våra saker, går och äter frukost. Sedan är det dags ge sig av in till Ulan Bator. Resan går över skumpiga dåliga vägar, vägtullar och asfalterade vägar.
Dag 3 Vaknar till en strålande sol - prognosen var regn. Äter varsin youghurt. Strax efter halv tio kommer vår guide Batu och hämtar oss. Vi skall till Gorkhi Terelj National Park. Ut genom stan i denna enorma trängsel.
Efter ett tag på bra väg kommer vi in på en mindre bra väg. Första stoppet blir vid en utsiktsplats med ett stenrös, man skall lägga tre stenar där och gå tre varv: sägs det. Kör vidare över en skranglig träbro. De håller på att bygga en ny. Vi stannar för jakar som vill gå över vägen. Här är massor av får och getter. Stora flockar med hästar. Vi ser ett sto som de mjölkar, fölet står vid sidan om.
Vyerna är hisnande, bergen ät otroliga. Kommer fram till vad munkarna säger "skölpaddsklippan" sköldpaddan är viktig för dem. Den står för långt liv, äter bara vegetabiliskt, är fredlig. Klippan ser verkligen ut som en sköldpadda. Kör sedan in på något som inte kan kallas väg. Men det går. Vi skall till ett tibetanskt tempel, Gunjiun Sun.
Till slut får vi ställa bilen och gå. Det är högt upp och jag blir "flåsig". Vi går över en hängbro och får sedan gå 11 x 10 trappsteg upp till ett tibetanskt tempel. Det var en gång ett gammal tempel, men liksom det förra förstörde ryssarna det 1937. Detta har byggts upp och används nu som meditationsställe för munkarna. På en klippa högt upp står det skrivet något som gjorts av både mongoliska och tibetanska munkar. Det finns dessutom en källa som munkarna skyddar som helig plats.
Solen skiner fortfarande när vi går ner till bilen för att åka och äta. Vi får först morotssallad, sen svampsoppa och därefter något liknande biff stroganoff, med både ris och potatis. Efteråt blir det te och chokladbit.
UB Guesthouse ett av de populärare ställena att få ett rum på
Nu åker vi hemåt och i staden är det den värsta trafikkaos jag någonsin sett. I stan är trafiken hemsk. De har inget trafikvett, allmän villervalla.
